Sorg-en del av livet

Alla som har eller har haft djur vet att det kommer en dag när man måste släppa taget och låta sin följeslagare,träningskompis och självklara inslag i vardagen somna in. Varje gång det händer kommer tårarna och den gränslösa saknaden.

Jag har under årens lopp fått ta tuffa beslut,alltid med hundens bästa för ögonen. Den här gången var beslutet inte mitt att ta men jag hade gjort samma sak. Vår familj och flock har haft förmånen att ha en extrahund runt oss. Hon har varit en självklar del för oss under nästan 7 år.

Hon har hängt med mig på instruktörsutbildningar i storstaden. Tåg,buss och tunnelbana skrämde aldrig lantisen Luna. Hon var en självklar instruktörshund på kurser och helgutbildningar, charmade alltid kursdeltagarna med sin snusläpp och coola attityd.

För en tid sedan började hon halta och efter röntgen konstaterades diskbråck. Hon blev snabbt sämre och även fast veterinären talade om att operation var ett alternativ så sa magkänslan och omtanken för individen Luna nej. Hon skulle aldrig få leva ett fritt och fysiskt aktivt liv efter operationen,inte på det sättet som hon behövde för att må bra. Alla som har träffat henne vet vad jag pratar om. Hennes matte behövde aldrig ta det beslutet då hon blev sämre under helgen och i måndags fick hon somna.

Just nu ligger sorgen och saknaden över att ha förlorat en alldeles för ung hund som en blöt filt över oss. Jag vet att det kommer bli bättre men ibland behöver man tillåta sig att sörja,även om det är skitjobbigt. minnena och upplevelserna med den här skorpan har gjort avtryck på alla i familjen,både tassar och tår. En tös med attityd men med ett hjärta av guld. Hon levde livet fullt ut, i alla lägen. Tack Luna för att jag fick hänga med dig i nästan 7 år 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *