Tankar om omplaceringshundar

Jag har blivit ombedd att gästblogga här hos Work for fun om det här med att leva med omplaceringshundar.

Vem är jag då? Sussi heter jag. Jag är lärare, dressyrdomare (häst) och jag jobbar för tillfället som verksamhetsansvarig på Braås Ponny & Ridklubb.I grunden är jag en hästtjej som under senare år blivit en riktig hundnörd. 

Jag utbildar mig just nu inom hund och kommer inom en överskådlig framtid kunna titulera mig problemhundsutredare. 

Jag har i nuläget fyra hundar alla fd. Rumänska gatuhundar och i mycket kan man ju likställa dem vid omplaceringshundar. 

Min första riktiga omplacering var 6 år och henne fann jag via Facebook. Hon väntade på att avlivas då hon ansågs aggressiv. Hon stannade hos oss under återstoden av sitt liv ,13 år ,sen tog cancern hennes liv. Hon hette som jag Sussi och hon blev min själsfrände. Det var också hon som triggade mitt hundintresse och tog det till en ny nivå då hon hade en hel del problem och trots hårt jobb kunde jag aldrig hjälpa henne helt, bl.a gick vi våra långpromenader mellan 04-06 på morgonen. Det var mitt sätt att hjälpa henne så hon skulle få möjligheten att bara vara bara hund. Hon skulle slippa den stress/rädsla och aggression hon visade mot andra hundar och människor. Mina tankar och observationer bygger på egna erfarenheter och reflektioner av att leva med omplaceringar. De följer ingen given mall och inget av det jag skriver är “hugget i sten”.

Folk omplacerar hundar av många olika anledningar. Det kan vara allt från allergi I familjen, ändrade familje eller arbetsförhållanden, sjukdom som gör att man behöver söka ett nytt hem till sin vän osv.

Det kan också bero på att man inte undersökte rasen tillräckligt och fick mer hund än man klarar av eller att man tröttnat. I vissa fall kan det vara att hunden blivit äldre och man vill inte ha en gammal hund. 

Vissa av dessa anledningar kan faktiskt vara legitima, men enligt mig är många av dem rent förkastligt. Jag ser det som ett äktenskap när man skaffar en ny familjemedlem. “In sickness and in health, till death do us apart” 

En omplaceringshund är inte alltid det man får till sig att den är. Oavsett vilken bakgrund den kommer ifrån är det ju så att man ryckt upp hunden från dess trygga tillvaro och satt den i en helt ny situation. Jag skulle vilja gå så långt att jag påstår att den går igenom olika faser när den landar i sitt nya hem. 

Först har vi oftast olika grad av “blygerhund” ,där den testar sig fram försiktigt och  här vill jag också påstå att hunden känner saknad över det den förlorat gott eller ont. 

När den sen känner sig lite mer hemma blir det mer “jag gör allt för dig matte/husse” exempelvis följer efter och vill vara till lags. 

Sen kommer det tredje stadiet när hunden känner sig så bekväm i sin nya situation att den äntligen vågar visa sitt”rätta” jag. Den vågar vara lite stygg, små “olater” kommer fram och det är också här jag upplever från min tid i en rescueorganisation att folk inte vill ha kvar sin nya hund. 

Tidsaspekterna på ovan nämnda stadier kan variera såklart. På en av mina gick det på 3 veckor och en av dem är fortfarande efter  snart 3 år inte riktigt där. 

Det kräver tid och tålamod av dig som hundägare. Det kräver en vilja att lära sig förstå sin nya familjemedlem. Att ge sig själv tid att bara vara med sin hund, utan mobiler, tv och annat som stör. Våga arbeta på att skapa en relation med hunden,  det arbetet tar aldrig slut utan fortsätter hela hundens liv. Rannsaka dig själv, skuldbelägg inte din hund, försök inte göra din hund till något den inte är och fortsätt jobba på relationen. 

Ett tips så här mot slutet, skriv dagbok. Då ser du alla små framsteg du annars skulle ha missat för efter en tex motig promenad så slår man upp en sida i dagboken och inser att det var flera veckor sedan det hände sist. Det har faktiskt varit flera bra promenader än motiga. Små framsteg så mycket mer värdefulla när man lever med omplaceringar eller hundar med olika bagage.

Tid och tålamod gör underverk för relationen till din hund.

Må gott/Sussi och mina 16 tassar

Cory
Manu
Marcy
Suri

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *