Det är som ett pussel som lägger sig själv, undra om hon har en tass med i spelet. En kommentar på Instagram satte igång pusslet.
Det är som ett pussel som lägger sig själv, undra om hon har en tass med i spelet.
En kommentar på Instagram satte igång pusslet.
” Speja, vilken Legacy hon bär på”

Hon var, nej hon ÄR Work for fun.
Vem är jag att förminska det hon har åstadkommit?
Hon har gång på gång visat människovärlden vad en hund mår bra av. Från första stund så berättade hon vad som var viktigt för henne.
Det var förra veckan, knappt 3 dygn efter hon lämnade oss, som tanken började formas. Mitt i den där första fasen av saknad som är så rå och brutal, men så behöver det vara.
Det enorma tomrummet behöver fyllas med glädje, minnen och tacksamhet.
Men först måste sorgen bo där ett tag. Sorgen och saknaden av den där hunden som gjorde mig hel. Jag känner hennes närvaro på något konstigt sätt och det gör mig lugn.
Spejas Legacy är mitt pussel.
I datorn ligger flera av de kurser vi skapade, hon och jag. I min mobil finns säkert 1000 filmklipp på henne i olika situationer. De finns redan och det är en del av hennes Legacy. Skrivandet i dagboken, som hjälper mig vidare, är också en del av henne.
Hur Flisan och Lykka hanterar hennes frånvaro och hur gruppens dynamik förändras och växer är också en del av hennes legacy. Jag ingår också i den gruppen.
I mitt pusslande blev det så tydligt.
Det är väl klart hon ska få fortsätta berätta om hur vi människor kan hjälpa våra hundar att bli hela sig själva. Spejas Legacy, det låter nästan lite ”too much” men det var ju så hon var.
Hon bad inte om ursäkt för sin existens.
Mitt pussel fortsätter och bit för bit låter jag hennes minne bli något som andra kan ta del av, istället för att det ska ligga i min dator så ligger det samlat i Spejas Legacy för dig som behöver och vill.
Ha en härlig påskhelg och ta hand om varandra!
/Ingela
Kategorier: : reflektioner